Ensamhet i mängden.

En liten fundering bara i dag. Är det inte så att Falun har börjat att bygga in ensamhet och osäkerhet i stan. Vad jag menar är att man kan inte bygga bort ensamhet men man kan bygga fram ensamhet och det tycks mig som om det är det de gör i Falun. De fria ytorna med ordentlig takhöjd och platser i att sitta och ungås på under tak försvinner överallt. Ljusgårdarna försvinner. Tydligen tycker de också att det är bättre att titta på grafittisprayade järnvägsvagnar än en vackert inramande trädalle. Att bygga och förvalta kostar per kubikmeter och då förstår man ju att värdar vill utnyttja varge kubikcentimeter för att få så mycket som möjligt i den egna fickan. Finns det ingen som kan stoppa det här eller håller alla varandra om ryggen som vanligt. Gallerierna byggs om, alla trevliga sittplatser att umgås på försvinner en efter en. Vad får vi i centrum jo trånga osunda affärer med sånt vi egentligen inte behöver. Affärer som blir kortlivade pg av osunda kostnader. Kostnadslägena skapar konkurser och sedan folk som måste leva på soc. Gamla mysiga ställen försvinner. Ett intetsägande tomt betongcentrum utan karaktär. Förstörelselustan känner visst inga gränser. Ansvariga borde dömmas enligt min mening till ganska höga straff för mycket av det här går inte att reparera. Inte undra på att det finns så många ensamma människor. Vem faan har råd att gå och sätta sig att äta med någon på en krog som ska betala 10-30 tusen bara i hyra och dessutom se på betongskräp ??? ???? ???? ???? ????