http://bloggkartan.se/registrera/5464/falun

fredag 10 juli 2009

Varför är det så svårt att skriva om possitiviteter.

Det är så svårt att skriva om possitiviteter tycker jag. Man retar sig inte på dem. Man blir sällan påmind av dem. Man får oftast leta efter dem, possitiviteterna alltså! I dag ska jag försöka leta efter possitiviteter med Falun i mitt tycke. Staden är lagom stor, har lagom många innevånare, av vilka många är riktigt trevliga. Staden ligger naturskönt inbäddad vid Runn. Centrum........ nä nu höll jag på att falla tillbaka och börja skriva något negativt igen. Jag får ta nytt tag ... Falun har några trevliga företeelser bevarade som tex Den första majan. Slusskaffét, Några ännu inte nerbrända eller rivna Hus från gångna tider. Lite minnen som hålls vid liv som Ernst Rolf. Selma Lagerlöv. Musiklivet inte att förglömma. Lugnet kan man ju också tycka om, om man är sportitresserad. Det här var mycket svårare än jag trodde så fort jag kommer in på något possetivt så kommer den där lilla påminnelsen om hur mycket bättre det kunde ha varit, och hur mycket som är förstört, så det är bäst jag slutar här innan katterna går till anfall.

onsdag 8 juli 2009

Ensamhet i mängden.

En liten fundering bara i dag. Är det inte så att Falun har börjat att bygga in ensamhet och osäkerhet i stan. Vad jag menar är att man kan inte bygga bort ensamhet men man kan bygga fram ensamhet och det tycks mig som om det är det de gör i Falun. De fria ytorna med ordentlig takhöjd och platser i att sitta och ungås på under tak försvinner överallt. Ljusgårdarna försvinner. Tydligen tycker de också att det är bättre att titta på grafittisprayade järnvägsvagnar än en vackert inramande trädalle. Att bygga och förvalta kostar per kubikmeter och då förstår man ju att värdar vill utnyttja varge kubikcentimeter för att få så mycket som möjligt i den egna fickan. Finns det ingen som kan stoppa det här eller håller alla varandra om ryggen som vanligt. Gallerierna byggs om, alla trevliga sittplatser att umgås på försvinner en efter en. Vad får vi i centrum jo trånga osunda affärer med sånt vi egentligen inte behöver. Affärer som blir kortlivade pg av osunda kostnader. Kostnadslägena skapar konkurser och sedan folk som måste leva på soc. Gamla mysiga ställen försvinner. Ett intetsägande tomt betongcentrum utan karaktär. Förstörelselustan känner visst inga gränser. Ansvariga borde dömmas enligt min mening till ganska höga straff för mycket av det här går inte att reparera. Inte undra på att det finns så många ensamma människor. Vem faan har råd att gå och sätta sig att äta med någon på en krog som ska betala 10-30 tusen bara i hyra och dessutom se på betongskräp ??? ???? ???? ???? ????

måndag 6 juli 2009

Kul att någon vill och vågar kommentera.

Jag gillar att någon vågar gå in och kommentera vad jag försöker skriva. Jag gillar också att det finns någon som vågar ha en annan åsikt. Och till den som vågade kommentera ska jag bara säga att jag ska prova så fort jag får råd med att spendera nåra selmor. Jag skrev tia först men kände mig nödgad att ändra till selma, för en tia är inte ens värd så mycket som en femtiöring när jag var liten. Jag mins en strut karameller för 10 öre en glass stor för 25öre. Man kanske får en stor glass i dag för 25kr, nä bara en "mellanstor". Klippning 5kr på 6 minuter, men då var jag betydligt äldre. Då fanns 1 öring, 2 öring, 5 öring, 10 öring, 25 öring, 50 öring, och enkrona, det gör sju olka mynt i dag har vi bara 4 olika mynt 50 öre, enkrona, 5krona, och 10:a, Staten har som vanligt inte vågat hålla mynten vid liv det kostar ju litegranna, men en devalvering då och då hade varit på sin plats. Mynt behövs. Det hade i längden stärkt kronans värde åtminnstonne hjälpt till enligt min mening, fast det kan man nog bara drömma om. Den här regeringen vågar ju knappt regera än mindre vågar de ha något intresse i Sveriges väl. Nyser EU kryper Sverige.

söndag 5 juli 2009

Jag längtar efter då det......

Jag längtar efter då det fans en expedit i affären. Jag längtar efter då det fanns små specialaffärer som klarade av att leva vidare. Jag längtar efter då det fans alléer i städerna. Jag längtar efter då det var möjligt att gå tryggt på gatorna. Jag längtar efter då det var möjligt att uppfostra barnen till lydiga rättframma sammhällsmedborgare. Jag längtar efter då det var möjligt att gå ute på stan efter kl 1900 utan att vara rädd. Jag längtar efter då det fanns ett rättsväsende som inte hade havererat. Jag längtar efter då man kunde köpa mat i butikerna utan att vara rädd för att det var dålig mat. Jag längtar efter då det var möjligt att få akuthjälp på akuterna oavsätt tid på dygnet utan låsta dörrar. Jag längtar efter den tid då Sverige var en suverän stat. Jag längtar efter den tid då man kunde vara stolt över att vara Svensk. Den tid när man slapp dra täcket över huvudet.