Våga vara medmänniska!

Varför kommer alla olyckor i klump. Det går år och inget händer, sen kommer den ena olyckan efter den andra. Är det inte konstigt. Penningproblem i all ära, men just nu har vi flera dödsfall, människa och djur och en kattmamma som har slut på mjölk med bara 4 veckor gamla ungar. Inte undra på att jag inte hinner skriva så mycket. Mina tankar äro annorstädes. Konstigt för ett par veckor sedan började jag tänka på och drömma om döden, nästan som ett omen och sen kommer det ena efter det andra. Är inte det också konstigt. Jag vet inte om jag vågar drömma längre, men man har väl ingen inverkan på drömmandet efter vad jag förstår. Det bästa man kan göra är nog bara att tala om att man bryr sig och inte vända ryggen till. Våga vara medmänniska, tala lagom mycket och ta på varandra krama, förmedla känsla och sympati.