Trafik?

Så var det då dags igen. Nu krymper de vägarna så att man nästan inte kommer fram, och möten med buss eller lastbil är det bara inte att tänka på hos oss. Jag undrar vad som är ideen är det att utestänga bilarna eller att skapa ett nytt kaos. Ingen minskar ju hastigheten i alla fall. Man får nog ta nya körlektioner av katten! De är ju så dyra på körskolorna att de gamla och de unga i dag har ju knappt råd att lära sig köra. Dock fick Andmammans körskola bra understöd av ett hjälpande par som följde mamma och en 8-9 ungar genom Haraldsbo mot sjön. Mamman gick ca 2 meter, stannade vände om, kvackade och väntade på ungarna, sen tog hon ett par meter till och väntade in ungarna och så vidare. Riktigt roligt att se det var dagens upplevelse.

Vackert väder

Nu är det äntligen sommar fast den kommer numera på senvåren själva sommaren förväntas bli för het. Man kanske ska döpa om den till något nytt fram för förslag kanske Ökentiden eller Brännsårstiden eller något annat som alluderar på den förväntade för starka värmen. Nå nu är det i alla fall idealiskt väder, i alla fall för mig. Man får nog be till gudarna att vädret kvarstår ett tag. Man blir så härligt lat och vill bara lapa sol. Olga vill ut och gå. Livet leker och inte har jag tid att sitta inne så det blir ett kort inlägg på bloggen. Nä ut till katterna och ut i solen.

Inget att rösta på

Ibland blir det bara för mycket, man tappar gaisten och går ner på halv maskin. Sverige var ett rikt land på 50 talet efter kriget med en stor kunskapsbank, ett bra rättsväsende och rika Svenska företag med stor "knew how" med företagsledare som var stolta över att vara Svenskar, och stora naturtillgångar. Vissa svenskar hade det svårt och väldigt många fick lida stort. Skillnaden var stor mellan fattig och rik. Vad har vi idag efter i stort 50 år av såkallad demokrati?? Jo stort gap mellan fattiga och rika, massor av fattiga som får lida, ett undermåligt rättsväsende som inte klarar av sina uppgifter i demokratins och rättvisans namn. Dessutom tre generationer av ouppfostrade individer som tar över. Bara några få stora företag som fungerar, och nästan inga företagsledare som vill vara Svenskar. Det finns nästan inga naturtillgångar kvar, och absolut ingen "know how" att tala om. Inga politiker med visioner, ingen gaist nån stanns, bara giriga människor. Vi är dessutom sålda till EU. Inget att rösta på. Man blir så trött.

Vänner emellan.

Ibland är det så skönt att ha vänner. Vänner som man kanske inte trodde att man hade från början. Vänner som bara helt plötsligt dyker upp så där oväntat. Vänner som man tappade bort på livets långa stig och som plötsligt bara dyker upp så där en dag som om inget hade hänt. Vänner som kanske inte till hörde din vanliga umgängeskrets. Vänner långt bortifrån. Eller vänner som bara varit osynliga för dig men ändå funnits i din närhet. Hur som haver är det så skönt att få prata av sig bland vänner, det där man ibland bara inte kan säga till sin närmaste, eller bara pladdra om ovesäntligheter utan att behöva tänka på att styra tungan. Dessutom verkar det vara så även bland djuren. Eller var det från dem som vi fått beteendet????

Våga vara medmänniska!

Varför kommer alla olyckor i klump. Det går år och inget händer, sen kommer den ena olyckan efter den andra. Är det inte konstigt. Penningproblem i all ära, men just nu har vi flera dödsfall, människa och djur och en kattmamma som har slut på mjölk med bara 4 veckor gamla ungar. Inte undra på att jag inte hinner skriva så mycket. Mina tankar äro annorstädes. Konstigt för ett par veckor sedan började jag tänka på och drömma om döden, nästan som ett omen och sen kommer det ena efter det andra. Är inte det också konstigt. Jag vet inte om jag vågar drömma längre, men man har väl ingen inverkan på drömmandet efter vad jag förstår. Det bästa man kan göra är nog bara att tala om att man bryr sig och inte vända ryggen till. Våga vara medmänniska, tala lagom mycket och ta på varandra krama, förmedla känsla och sympati.

Vi behöver alla hjälp!

Det är så skönt att se en katt få ett nytt bra hem. Att se att det får den omvårdnad den behöver. Inte bara katterna utan också vi äldre behöver åtminnstonne vara två. Jag tycker att man efter ett helt liv fyllt av arbete och omsorg om andra tex barn egna föräldrar etc. har rätt att få känna sig trygg i dagens Sverige. Men får man det. Det kannske är som det är hos katterna man spelar rysk roulett med vem man får till matte och husse bland människorna. Inget annat djur ger så mycket till så många och får så lite tillbaka, oftast dessutom med livet som insats. Jag börjar också nu se hur vi människor behandlar människor, speciellt gamla människor som en gång i tiden hjälpte oss. Ingen trevlig lärdom. Se och höra hur människor behandlas som nummer utan kännsla för ens vad som är rimligt. Ingen nämnd av hövlighet. Men är det undra på om man börjar tycka mer om djuren än om bestämmande medmänniskor i dagens Sverige.

Genomslagskraft

Nu har jag inte skrivit på någon dag och det kämms inte upplyftande. Det finns ju så mycket att skriva om, så det är svårt att välja. Det ska ju vara aktuellt också. Något som alltid är aktuellt är genomslagskraften av olika media. Alla media verkar ha svårt att nå fram till publiken. Jag tycker att lokaltidningarna verkar kippa efter andan vad det gäller kritiska inslag af vad slag det vara må. Hur riktig kritiken än är verkar ingen myndiget bry sig. Det skrivs och skrivs och skrivs och påpekas, skälls, och understryks med stora svarta bokstäver, men det händer nästan ingen ting. Ingen verkar bry sig om medierna längre. I vissa fall kan man förstå att de är köpta av annonser, i andra fall av att de sitter på två stolar tex de ska ta emot och publisera vad kommun beslutar och vill, å andra sidan skälla på kommun när den aggerar fel. I andra fall tex som nu mot försäkringskassan, så är de också lama eller tar inte in kretik, som nu Falukuriren i mitt fall. I stället verkar de som om de två grupperingatrna media/myndigheter som borde vara som katt och hund pratar sig samman så att effektiv kretik alldrig får fotfäste.