Varenda pojke har spelat fotboll. Bollen är förmodligen värdens vanligaste leksak, till nöje och glädje för alla. Som allt vi gör så lär det oss saker undermedvetet, både när vi tittar på det som åskådare och som utövare. Laget lär att hjälpa varandra men också att motståndarna är fiender som ska besegras till varge pris. Alla med samma tröja som jag är bra och de där andra tröjbärarna ska förgöras, och det gör inget om man är osjust bara dommaren inte ser. Det lär ut att det bara är vinna som gäller, hur spelar mindre roll. Undermedvetet präglar det oss att acceptera ojustheter bara det främjar gruppen gänget. Visst karlar behöver psevdo- sysselsättningar för att få utlopp för sina medärvda försvarsinstinkter när deras funktion som familjeförsvarare sedan länge försvunnit, men är det här rätt väg att gå. Att lära ut att vara lite ojust i livet är ok bara det gynnar den egna gruppen? och att gängbildning för att sabotera är ok bara det inte upptäcks??? Att jävlas med någon är alltså ok bara läraren inte ser. Att ljuga lite gran är alltså ok bara man vinner valet åt den egna gruppen. Känns det igen??? Dommaren delar om man har otur oftast bara ut tillsägelse eller gult kort så det är ok bara laget vann något på det. Skulle man ha oturen att få ett rött kort är det i alla fall bara en temporär avstängning och laget stöttar en ju och tröstar och sen är man där igen. Vad lär detta undermedvetet ut till våra barn ?????? Är det bra???
