Om konsten att våga tycka.

När jag i dag funderade på vad jag skulle skriva om fick jag flera ideer, men tvekade för att de kanske skulle vara kontroversiella. Jag skulle kanske stöta mig med någon. Det skulle kanske vara allt för radikalt. Många olika hinder blommade upp i min skalle. Snart började jag fundera på varför det var så. I Sverige ska vi ju ha yttrandefrihet. Jo visst men man kan ändå inte säga allt man vill, man måste ju ändå ta konsekvenserna av sina ord. Jag menar att även om jag har rätt i det jag säger, så retar det säkert någon som har något påtryckningsmedel och så kan det hända att jag får på nöten. Eller så sårar jag någon jag tycker om. Vågar jag kritisera den hand som föder mig? På TV sa de att: Man har inte levt förän man har hittat något att dö för. Det stämmer nog men det är synd att det ska behöva vara så. Det är i alla fall något att ligga och fundera på.